Koloniföreningen Karlbergs-Bro 100 år

Denna skrift, som är en uppdaterad och utökad version av den historik som utkom i samband med föreningens 100-årsjubileum 2009, bygger på genomgång av olika dokument om föreningen, intervjuer med äldre kolonister och många besök på olika arkiv och bibliotek samt Stockholms stadsmuseum.

Gamla foton har ställts till förfogande av medlemmar i koloniföreningen och av Stockholms stadsmuseum. En viktig karta som visar hur många koloniområden det fanns på Kungsholmen under 1920-talet, och var de låg i förhållande till varandra, hittades efter intensivt sökande och med god hjälp på Stockholms Stadsarkiv.

Den nya historiken har varit särskilt motiverad av den viktiga utökning som skett av vårt koloniområde under senare år. Det har också skett vissa andra förändringar i vårt närområde.

Många människor som besöker vårt koloniområde kan ha saker att berätta om vår koloniförening och dess närmaste omgivning. Sådana berättelser, och även olika synpunkter, tas tacksamt emot. De kan på ett viktigt sätt komplettera den historik som finns här på föreningens hemsida.

Stockholm i oktober 2020

Sven Nelander

e-post: nelandersven@gmail.com

Grundandet av Koloniföreningen Karlbergs-Bro

Karlbergs-Bro Koloniförening grundades år 1909 av Föreningen trädgårdskolonin Hornsberg och är en av de äldsta bevarade koloniföreningarna i Stockholm. Det var en kooperativ förening som från allra första början arrenderade marken direkt av Stockholms stad. Namnet blev senare Föreningen Koloniträdgårdar vid Karlbergs-Bro.

I ett mycket tidigt dokument om koloniföreningen, upprättat av Stockholms Stad år 1934, anges att detta år var antalet lotter 18, varav 16 bebyggda. Högsta tillåtna yta för stugorna uppgavs vara 14 kvm, den sammanlagda arealen 4 100 kvm, arrendeavgifterna 2,4 öre per kvm och anläggningsår 1909.

År 1949 undantogs området närmast kanalstranden motsvarande 650 kvm.

Idag finns här 27 lotter och alla är bebyggda.

Karlbergs-Bro - det enda av koloniområdena på Kungsholmen som finns kvar

Förr fanns många koloniområden omkring Hornsberg på Kungsholmen. På 1920-talet var det följande:

• Stadshagen (vid idrottsplatsen), 1905 – ungefär 1925, ca 25 lotter.
• Karlbergs-Bro, vår förening, 1909 – (alltså den förening som fortfarande finns kvar).
• Iris, Hornsberg, 1909 – ca 1950 (enligt en källa försvann det redan 1943). År 1934 fanns här 128 lotter som sedan minskade under 30- och 40-talet. Området låg där SLs stora bussdepå nu finns.
• Stora Hornsberg, 1909 – 1940 (viss verksamhet startade redan år 1904). År 1934 fanns här 209 lotter. Som framgår av kartan längre fram låg detta koloniområde nära Iris Hornsberg, men på andra sidan Lindhagensgatan. Fick ge plats för industriområde och gator.
• Majblomman, omkring 1915 – 1941. Endast ett staket skiljde detta område från Stora Hornsberg. År 1934 fanns här 149 lotter. Denna koloni fick ge plats för industriområde. Kolonisterna erbjöds nya lotter på Solvalla.

Hur koloniområdena Stora Hornsberg och Majblomman såg ut kan vi få en uppfattning om genom nedanstående bild från Stockholms stadsmuseum (foto A Malmström). Byggnaden som skymtar allra längst till vänster på fotot bakom det utskjutande trädet är Stora Bryggeriet och byggnaden med den höga skorstenen är Hornsbergs spritfabrik.

Koloniområdena Stora Hornsberg och Majblomman omkring år 1915

• Ekedal, 1910 – 1927. Ca 90 lotter, varav många bebyggda. År 1925 återstod 2/3 av området, medan resten var upplagsplats. Området bebyggdes senare med spårvägshallar. Som anges på kartan låg detta koloniområde strax sydöst om Majblomman.
• Iris, Karlbergs kanal, 1917 – ca 1960. Som mest fanns här 26 lotter. Området fick ge vika för gatubebyggelse, främst Essingeleden. På den så kallade ”Kungsholmenskivan” (DVD från Stockholms Stadsarkiv 2005) finns ett foto med rubriken ”Vy över Karlbergskanalen med Karlberg till vänster och Hornsberg till höger, 1927” där det här koloniområdet finns avbildat.
• Stadshagens koloniträdgårdsförening, 1918 – 1954. Området var från början litet men utökades när Hornsbergs hage och skidbacken några år senare fick odlas. Arealen var som mest 4 600 kvm, 84 lotter. Det var hyresgäster i Stadshagens provisoriska bostäder som fick myndigheternas löfte att odla upp marken för egen odling och kom att bilda denna förening.
• Fredhälls trädgårdskoloni, 1906 – 1935. Detta område låg lite längre bort från Hornsberg men fortfarande på Kungsholmen (strax söder om Drottningholmsvägen). Vid årsskiftet 1913/1914 hade detta koloniområde i Fredhäll så mycket som 263 lotter. Detta framgår av skriften ”Stockholms koloniträdgårdar – tillkomst, utveckling, nuläge och framtid”, som utgavs år 1990 av Stockholms fastighetskontor och Föreningen Stor-Stockholms koloniträdgårdar (författare Anders Cassel, Hans Drost och Eva Nilsson).

Ett utdrag från en karta som avser år 1926 och som finns på Stockholms Stadsarkiv (Stockholm 1926, Staden inom broarna, Generalstabens Litografiska Anstalt, A Börtzells Tryckeri AB), visar hur de olika koloniområdena låg i förhållande till varandra.

Karta från år 1926

Områdena Stora Hornsberg, Majblomman, Ekedal samt Iris Hornsberg finns tydligt markerade, och man kan på kartan också se det koloniområde Iris Karlbergskanal, som försvann när Essingeleden bebyggdes (markerat med beteckningen ”Trädg.koloni.” och beläget väster om Lilla Hornsberg).

Vårt koloniområde, Karlbergs-Bro, är så litet på kartan, där det ligger allra närmast fastigheten ”Mariedal”, att namnet inte tycks ha fått plats, men det är illustrerat med samma typ av linjer som de andra koloniområdena. Koloniområdet vid Stadshagens idrottsplats hade vid den här tidpunkten upphört, och Stadshagens koloniförening har av någon anledning inte lagts in på kartan (kanske därför att det var fråga om odlingslotter och som låg i förhållandevis nära anslutning till eget boende).

Sammanlagt hade de här nio olika koloniområdena på Kungsholmen mer än 900 lotter i början av 1920-talet.

Nu är det alltså endast vårt koloniområde som finns kvar. Det har av Stockholms Stadsmuseum klassats som ”ett område av riksintresse för kulturminnesvården”.

I arbetet med historiken om koloniföreningen Karlbergs-Bro har hittats en skrift som pekar på att det fanns odling på vårt område redan innan avtalet träffades med Stockholms Stad år 1909. Det är en berättelse om koloniföreningen Stora Hornsbergs första 25 år, utgiven år 1929. Skriften, som heter ”Historik över Koloniföreningen Hornsbergs 25-åriga tillvaro”, finns på Stockholms Stadsmuseum och Kungliga Biblioteket.

Denna förening ansåg sig vara bildad år 1904, då ett antal lotter avstyckades från Stora Bryggeriets mark och uppläts för odling. Man kan läsa att koloniföreningen Stora Hornsberg i december 1908 träffat överenskommelse med Fastighetskontoret om att från och med år 1909 hyra mark av staden.

Man säger där också att de som innehar det område på 4 100 kvm som finns vid Karlbergsbron bör ges möjligheter att förhyra detta. Så redan i december 1908, och kanske i flera år dessförinnan, måste det ha funnits odlingslotter eller liknande på det område där vi nu brukar jorden.

Vår koloniförenings läge vid Karlbergskanalen

Vårt koloniområde är beläget intill Karlbergskanalen, som förbinder Karlbergssjön och Ulvsundasjön och som därigenom också är en del av farleden Saltsjön - Mälaren. Kolonierna ligger alldeles i närheten av den bro som leder över från Kungsholmen till Karlbergs Strand och Solna. Läget har naturligtvis haft betydelse på många sätt och kommit att sätta en särprägel på koloniområdet. Det har också gett föreningen dess namn.

Trafiken i Karlbergskanalen har varit mycket livlig. Under många år gick reguljär passagerarbåttrafik mellan Gamla Stan (Riddarholmen) och Sundbyberg. En av hållplatserna var Karlbergs slott, en annan var en brygga strax bortom nuvarande Länkarnas hus. Men på Karlbergskanalen fraktades mycket annat än människor. Till exempel gick här pråmar med sand från Mälaröarna in till staden.

Hur passagerarbåtarna i Karlbergskanalen såg ut omkring år 1900 visar följande bild från Stockholms stadsmuseum. Lägg märke till svängbron, och närmast till höger om denna Brovaktarstugan (ibland även kallad Brostugan) som sedan år 1983 är ett Kolonisternas Hus med lokaler för ”Föreningen Stor-Stockholms Koloniträdgårdar, FSSK”. Svängbron byggdes samtidigt med kanalens utvidgning år 1864. Tidigare fanns en enkel träbro (Per Anders Fogelström i ”En bok om Kungsholmen”, Stockholm 1965).

Karlbergskanalen omkring år 1900

Brovaktarstugan byggdes sannolikt omkring år 1850. Som närmare finns att läsa om på FSSKs hemsida (http://www.fssk.se) köptes huset år 1860 av stenhuggaren Anders Andersson och hans familj. Anders Andersson avled dock några få år efter köpet, men hans hustru Johanna Ulrika levde och bodde i huset ända fram till år 1908. Hon var under många år brovakterska och hade hjälp av en släkting med denna syssla. Så småningom tog sonen över som brovakt, och han och hans hustru drygade ut den magra inkomsten genom att hyra ut de två lägenheterna på bottenvåningen om 3 rum och kök respektive 1 rum och kök. Själva bodde brovaktarparet på den övre våningen som bestod av 3 rum och kök och inbyggd veranda.

I början av 1980-talet gjordes inredningen i Brovaktarstugan om för att anpassas till föreningsliv. Man tog bort de tre små omoderna lägenheter som fanns i stugan och bland annat rev man en vägg på bottenvåningen för att göra ett större utrymme. År 1983 fick FSSK hyra huset av Stockholms Stad och tio år senare, år 1993, blev man ägare till detta.

En ny svängbro över Karlbergskanalen stod färdig år 1909, alltså samma år som vår förening grundades. Denna bro var betydligt bättre än den tidigare. Hur det såg ut vid den nya bron och dess närmaste omgivning (sannolikt strax efter 1910), bron sedd västerifrån, framgår av följande bild från Stockholms stadsmuseum.

Längst till höger på fotot ligger Brovaktarstugan. Det vita bostadshuset på andra sidan kanalen finns inte längre – det hörde till fastigheten Nydal och låg på Karlbergs Krigsskolas ägor. Det revs i början av 1940-talet i samband med det nuvarande garageområdets tillkomst. Det är svårt att säkert fastställa när detta hus byggdes, men enligt Fortifikationsverket och skriften ”Karlbergs Slott och Skola” (som utgavs år 1992 av Krigsskolan Karlbergs historiekommitté) fanns det åtminstone år 1870. Enligt samma källor arrenderades Nydal under mycket lång tid, från början av 1880-talet och ända fram till 1918, av J A Olsson, även kallad Is-Olle. Han arrenderade nämligen också mark vid Ulvsundasjön för isupplag och var leverantör av is till dåtidens kylskåp. Detta är mycket intressant även för oss. Det berättas att en av de gamla kolonisterna i vår förening, Harry Rydeberg på lott 2, sålde is bakom Klarahallen och att denna is sågades upp i Ulvsundasjön.

En tidigare arrendator av Nydal (från 1870 och någon tid framåt) var Krigsskolans väbel P A Nyholm. Man kan notera att samme person under 1850-talet ägde det hus som senare kom att kallas Brovaktarstugan och numera är ett Kolonisternas Hus.

Brovaktarstugan samt svängbron över Karlbergskanalen strax efter år 1910

Redan när koloniföreningen bildades, och därefter i flera decennier framåt, hade brovakten en av lotterna i föreningen (den lott inom koloniområdet som låg allra närmast Brovaktarstugan). En av de familjer som hyrde en lägenhet i huset hade i många år en annan kolonilott. Den nuvarande (fasta) bron, Ekelundsbron, byggdes i mitten av 1950-talet ett stycke väster om den tidigare.

På den tidigare bilden med passagerarbåten i Karlbergskanalen kan vi också till höger se ett hus med en alldeles egen historia. Det är det så kallade Lilla Hornsberg, som enligt Per Anders Fogelström (i förut nämnda ”En bok om Kungsholmen”) besöktes av skalden Carl Mikael Bellman vid åtminstone två tillfällen, åren 1779 och 1793. Huset var från början en vaktstuga, som byggdes av fältmarskalken Gustav Horn i mitten av 1600-talet. På 1700-talet var den då tillbyggda vaktstugan mest känd som värdshus, med öknamnet ”Fördärvet”.

Lilla Hornsberg förföll så småningom. Värdshuset blev enklare ölkafé och till sist förbjöd hälsovårdsnämnden servering i den ruffiga lokalen. Det gamla huset revs ner år 1955, de olika delarna märktes och efter en omfattande restaurering återuppfördes huset på samma plats av byggmästaren Olle Engkvist. I samband med detta arbete flyttades entrén till den norra, mot Karlbergskanalen vettande, fasaden, där en ingång tidigare funnits. Vid denna tidpunkt hade huset stått i sex år delvis utan tak och med ytterpanelen avtagen. Detta hus disponerades under många år av Författarförbundet och sedan under en tid av ”De litterära sällskapen”.

Den moderna kafébyggnaden tio meter väster om Lilla Hornsberg togs under 1950-talet bort och ersattes av ett äldre timrat bostadshus som stått inne på gården på Stigbergsgatan 25 på Södermalm. Detta senare hus bedömdes som kulturhistoriskt värdefullt och Stockholms stadsmuseum ansåg att det passade att ligga på den här platsen vid Hornsberg.

Söder om koloniområdet (strax nedanför tunnelbaneuppgången) låg Hornsbergs hage som var ett omtyckt utflyktsmål för söndagslediga arbetare på Kungsholmen omkring år 1900 och framåt. Skönlitterärt har detta, på ett mycket fängslande sätt, skildrats av Ivan Oljelund i romanen ”Det hände på Kungsholmen” (som utkom i Stockholm 1956). Bland senare författare kan nämnas Harald Norbelie som i boken ”Vårt Kungsholmen” (Stockholm 1992), skriver bland annat följande: ”Hit kom Kungsholmens arbetarbefolkning i tusental på söndagarna med matsäckskorgar, de satt på slänten i det saftiga gräset ner mot Hornsbergs Hage eller på ängen ovanför Karlbergsbron.” Det var också samlingsplats för politiska möten och demonstrationer. Hornsbergs hage började användas för detta ändamål i större omfattning under storstrejken 1909, och särskilt under första världskriget, 1914 – 1918 anordnades massmöten då ett mycket stort antal arbetare samlades.

Det hände att militär och polis kommenderades ut för att bevaka den strategiskt belägna bron över Karlbergskanalen. I juni 1917 var det särskilt dramatiskt berättar Per Anders Fogelström i tidigare angivna ”En bok om Kungsholmen”. Kadetterna från Karlberg ryckte ut till polisens hjälp – men några arbetare lyckades svänga ut bron så att ”de fick vackert nöja sig med att stå kvar med sina mordredskap på andra sidan”. Mannen som kom på idén att svänga bron fick sedan heta ”Kalle svängbro”.

Under första världskriget var det stor brist på mat, inte minst kött. Det gällde då att ta tillvara på de möjligheter som stod till buds. Frans Oskar Rydeberg på lott 2 i vår koloniförening skaffade sig kaniner. Till kaninerna byggde han ett hus som står kvar ännu idag. Sonen Harry satte senare upp en stor fågelbur, där han bland annat hade pärlhöns och olika typer av burfåglar.

Karlbergskanalen är mycket vacker där den ringlar fram och den ger omgivningarna med bland annat vårt koloniområde en alldeles särskild karaktär. Till höger på den här bilden, som är tagen på promenadvägen mellan vårt koloniområde och Karlbergskanalen, ligger det stora gula hus som tillhör fastigheten Mariedal.

Gångvägen mellan Karlbergskanalen och vårt koloniområde

Långt tillbaka i tiden låg västra sjötullen på denna plats och hette då Carlbergs tull. När tullinspektionen övertog egendomen år 1740 ändrades namnet till Piludden. Huset byggdes i slutet av 1700-talet. År 1805 överläts hela egendomen till Karlbergs krigsskola och deras innehav varade till mitten av 1830-talet. Så småningom kom egendomen att köpas av grosshandlaren Carl Scharp. Han innehade den från år 1839 och tio år senare, år 1849, lät han bygga till det gamla huset med en tredje våning och huset fick då en annan och vackrare fasad. Egendomen bytte också namn till Mariedal.

I början av 1870-talet inköptes fastigheten av en känd kungsholmsbo, den förmögne garvaren Jacob Westin, som bland annat hade en mycket stor samling böcker som han förvarade på Mariedal och senare donerade till Uppsala universitet. Efter Westins död år 1880 kom Mariedal i Stockholms Stads ägo och blev efter några årtionden sjukhem för lupussjuka, människor som led av hudtuberkulos. Detta varade fram till år 1932. Under andra världskriget och åren därefter användes Mariedal av militären som förläggning.

Från och med år 1952 till år 2013 hyrde ”Sällskapet Länkarna” fastigheten av Stockholms Stad. Nu rustas fastigheten upp och det kommer att bli lägenheter, kontorslokaler och kaféverksamhet.

Det stora huset har med sitt läge alldeles invid Karlbergskanalen gett inspiration till författare. Här vid Mariedal utspelas den dramatiska handlingen i Stieg Trenters mycket läsvärda deckare ”Eld i håg” som utkom 1949.

Något om livet förr i koloniområdet

Hur levde man då i vårt koloniområde? Gamla kolonister har berättat att man flyttade ut till kolonin i maj månad och att man sedan bodde där hela sommaren och en bit in på hösten. Att kolonisterna umgicks mycket med varandra, och att man också hjälpte varandra med olika sysslor, är väl omvittnat. Och så är det ju också idag! På bilden nedan från år 1931 ser vi hur man slipar en lie nere vid Karlbergsstranden. På den här tiden gick kolonilotterna ända ner till kanalen. Det fanns dock en gångväg som ledde fram till den mindre byggnad i bakgrunden som brovakten använde för byggande och reparation av båtar.

Kolonister slipar lie vid Karlbergsstranden år 1931

Äldre medlemmar i koloniföreningen har berättat att området inte gav ett lika öppet intryck som idag, främst beroende på att träd och buskar stod tätare. De två kolonister som vi ser på nästa foto, som sannolikt tagits omkring år 1920, är Karl August Kling, mekaniker på SJ, och Lovisa Kling, baderska i Kungsholms församling. De innehade lott 18 under en mycket lång tid – sannolikt ända från den tid då föreningen grundades och med säkerhet fram till år 1945. Den här stugan, som var grön till färgen, revs i slutet av 1950-talet. När koloniområdet Iris vid Karlbergskanalen måste bort för att ge plats åt Essingeleden köptes en av stugorna där och rullades, enligt vad som berättats, på stockar till koloniområdet Karlbergs-Bro.

Familjen Kling omkring år 1920

I de intervjuer som gjorts med gamla kolonister finns många andra spännande utsagor om hur livet i koloniområdet gestaltade sig. Anna Håll, som kom från Sollerön i Dalarna och var kolonist i vår förening i mer än 40 år (från 1945 och framåt), berättade på sjungande dalmål hur hon efter avslutat arbete på Skansens servering mycket sent på kvällarna ensam vandrade till koloniområdet på Kungsholmen, där hon och hennes man Daniel bodde på lott 9 från början av maj och i flera månader framåt.

Ett av de äldsta foton vi har är från år 1911. Den som sitter i mitten med en borste i sitt knä är fru Brandeli. Hon lär ha varit en mycket färgstark person och under en tid också ordförande i föreningen. Bakom gruppen av människor står ett tält. Det har berättats att det ibland förekom att man tältade på sin lott innan man byggde sin stuga. Kanske var det av praktiska skäl man gjorde så. Från tältet hade man ju nära till bygget.

Genomgång av gamla kontrakt, årsmötesprotokoll och kassaböcker, samt intervjuer med gamla kolonister, gör att vi vet namnen på alla vuxna på bilden utom på mannen längst till vänster och mannen näst längst till höger. Barnens namn saknas vi också uppgift om. Kanske kan någon läsare hjälpa oss med dessa uppgifter!

Kolonister samlade framför tält år 1911

Gamla kolonister har berättat hur en del av stugorna kom till. Rune Lindblom, som körde taxi i Stockholm, berättade till exempel att han och hans fru Astrid byggde stugan på lott nr 11 av brädor från lårar som man fick från olika byggen.

Den äldsta och mest ursprungliga stugorna inom vårt koloniområde är nog den som ligger på lott 10. Den byggdes av John och Hilda Torstensson. Hur John Torstensson såg ut när han år 1930 besökte sin gamla kolonilott framgår av följande bild. Det är alltså en av pionjärerna i vår koloniförening. I bakgrunden ser vi det hus där brovakten hade båtvarv. En båt ligger uppdragen på stranden. Inga staket fanns runt kolonilotten och det var inte så konstigt eftersom lotten sträckte sig ända ner till kanalen.

En av de första kolonisterna, John Torstensson, på besök i koloniföreningen år 1930

Utökning av koloniområdet med nya lotter och stugor

Som har beskrivits i det inledande avsnittet i historiken har det på västra Kungsholmen förr funnits många olika koloniföreningar och ett mycket stort antal kolonilotter. På 1920-talet när det var som mest fanns i denna del av Stockholm nästan 1 000 kolonilotter fördelade på nio olika koloniområden. Västra Kungsholmen kan nästan beskrivas som något av ”kolonilotternas förlovade land”. Under de efterföljande decennierna försvann det ena området efter det andra genom byggande av industriområden, bostäder och gator.

Mot den bakgrunden är tillkomsten av nya kolonilotter på västra Kungsholmen historisk. Ett första beslut om att utöka koloniområdet Karlbergs-Bro fattades av Stockholms stad redan 2006. Det skedde i samband med fastställande av detaljplan för kvarteret Glädjen med byggrätt för ungefär 100 lägenheter. Kvarteret Glädjen är beläget alldeles ovanför vårt koloniområde, på andra sidan Hornsbergs strand. Det beslut som togs av staden innebar att det befintliga kolonistugeområdet Karlbergs Bro utökas med nya kolonistugor och kolonilotter på intilliggande parkeringsyta.

Det här beslutet låg i linje med den strävan som Stockholms stad har haft sedan en tid tillbaka, att en utökning och förtätning av bostadsområden gärna kompenseras genom att man lägger in eller förstärker stråk av gröna ytor. Av olika skäl kom själva genomförandet av såväl byggande av bostäder som utökning av vårt koloniområde att skjutas ett antal år framåt i tiden.

I januari 2012 skrevs ett intentionsavtal skrevs mellan Stockholms stad och koloniföreningen Karlbergs-Bro. Där angavs bland annat hur samarbetet mellan staden och koloniföreningen skulle ske vid iordningsställande av den nya odlingsmarken. Under tiden därefter ägde flera olika möten rum mellan Stockholms stads exploateringskontor och företrädare för vår koloniförening där diskussioner fördes om hur den nya delen av koloniområdet skulle utformas. Det gällde till exempel staket, omgivande häckar, parkeringsplatser, vattenposter, förutsättningar i arrendeavtal och en hel del annat.

I koloniföreningen påbörjades en diskussion om att det i detta tidiga skede skulle vara en möjlighet för föreningen att ge den nya delen av koloniområdet en helhet och en modern utformning gällande arkitektur och markplanering. Vår förening är som tidigare framhållits en av de äldsta kvarvarande koloniföreningarna i Stockholm. Här skulle då kunna ges tillfälle att på en och samma plats visa upp lotter och hus som har mer än 100 år emellan sig. Något av det allra äldsta skulle finnas tillsammans med det allra nyaste.

Det kom att etableras ett samarbete med arkitektutbildningen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, med möjlighet för studenter som gått en tid på utbildningen att anmäla intresse för att delta i ett projekt som gällde att utforma olika typer av kolonistugor som skulle kunna passa in i vårt område, stugor som skulle vara sinsemellan olika och ha skilda teman.

Projektet ”Full Scale Studio” inom Arkitektskolan på KTH startade hösten 2015. Målet var att studenterna i olika grupper tillsammans skulle både rita och bygga stugorna. Projektet byggde på att gemensamt upptäcka och pröva i verkligheten, att ha diskussioner och förhandlingar i de olika grupperna för att komma fram till vad man ville göra och att jobba i team. De första tre stugorna byggdes på Campus KTH. De flyttades till vårt område i december detta år, men till sina riktiga platser inom koloniområdet först under 2017 då den nya delen av koloniområdet var klar. Alla övriga fem stugor har ritats av studenter inom arkitektutbildningen och några av dessa har också helt eller delvis byggts av dem.

Några av de nya stugorna

Stugorna har som nämnts haft olika teman. I korthet har några av dem varit följande:

• Klimat och energi. Att minimera energikonsumtion och ekologiskt fotavtryck.
• Produktion och ekonomi. Genom begränsad byggtid kan mycket sparas och kostnader hållas nere, väl avvägda val då extra viktiga.
• Lång livslängd. Val av fasad i metall istället för trä och en form på huset som gör att vatten av regn och kondens lätt rinner av.
• Kombination av olika ytor, inre slutna och öppna ”patios”. Därvid också använda de förhållandevis generösa reglerna för byggande av pergola.
• Skapande av stuga med förhållandevis stor yta genom användande av burspråk. Enkelt material i yttre fasaden som kan verka som en kontrast till konstruktionen i trä, en ”kall” utsida” och en ”varm” insida. Olika delar av det som byggs är länkade till varandra, ”the stacking house”.
• Stuga med takfönster och speciell anpassning till markens lutning vilket gör att den tycks flyta något ovanför marknivån. Ges därigenom lite karaktär av ett fyrtorn vid havet. När det är mörkt utomhus sänder takfönstret ut ljuset inifrån och tar in ljus när det är ljust utomhus.

Några minnesår i föreningens historia

Bildförteckning

1. Koloniområdet Karlbergs-Bro, Sven Nelander

2. Nyutsprungen ros, Sven Nelander

3. Bild från Stockholms Stadsmuseum, fotograf A Malmström (www.stadsmuseum.stockholm.se)

4. Karta, Generalstabens Litografiska Anstalt, Stockholms Stadsarkiv

5. Bild från Stockholms Stadsmuseum (www.stadsmuseum.stockholm.se)

6. Bild från Stockholms Stadsmuseum (www.stadsmuseum.stockholm.se)

7. Gångvägen vid Karlbergskanalen, Sven Nelander

8. Gammalt foto från tidigare kolonister

9. Gammalt foto från tidigare kolonister

10. Gammalt foto från tidigare kolonister

11. Gammalt foto från tidigare kolonister

12. Några av de nya lotterna, Sven Nelander